Stockholms Internationella Poesifestival 2012. Tema: Norrsken

Hur låter ett norrsken? Med den frågan svingade Madeleine Grives poesispö igång den sextonde upplagan av Stockholms Internationella Poesifestival, denna gång på Stockholms Stadsteater. Mitt i storstadens city skulle den nordliga explosionen hända, och kasta ljus från norra halvklotets självlysande poesi till långt ut över de svenska vidderna.

Hur låter ljus? Och hur länge har inte poesin sysselsatt sig med den frågan? Från själva marken vi går på, den demokratiska plätt jord som är vår existens ansikte, syns ljuset som allra bäst. Och en poet som har ställt upp marken som en spegel för vårt kollektiva undermedvetna är 10TAL Boks nyligen utgivne, danske språkpoet Martin Glaz Serup, som under kvällen läste ur sin skvallriga diktsamling Marken. Gustaf Hammarsten framförde Stewe Claesons översättningar med sin lakoniskt sköna stockholmska, vilket ramade in dikternas öppna identifikationsmöjligheter på ett perfekt kul sätt. Dessutom växelläste de snyggt på scenen.

”Den här texten finns inte / den här texten ger inget ljud ifrån sig” läste Maria Salomaa viskande ur 10TAL Boks egen poet Nora Gomringers dikt ”Viskande” ur Men säg nåt om natten då (översatt av Cecilia Hansson). Nora Gomringer, som är en av Tysklands – och norra halvklotets – spralligaste och mest expressiva ljudkonstnärer, måste vara svår att göra en egen muntlig tolkning av. Med sina munrörelser och sitt säregna sätt att använda språket hugger Gomringer alltid ren och skär språkved, som hon sedan eldar upp i en sprakande brasa på scengolvet. Men genom att skänka en sinnligt finlandssvensk kropp åt språket gjorde skådespelerskan och poeten Maria Salomaa en helt lysande, egen och ny rättvisa åt Hanssons översättningar. Alla skrattade!

Från Norrland steg poeten och musikern Mattias Alkberg ner och svinade poesi om ett bortglömt jobb, om något övergivet och blänkande i diket, och om ”alkade tjejer nitton till tjugofem” med ”det rödmosiga dolt under hård solbränna / Ensam med ett våld som flödar som bara tillåts rinna ur en som tårar”. Dikterna var alla hämtade ur den senaste diktsamlingen Era svin (2012).

Temat sorg berördes också av Min Stora Sorg, som är namnet på en ny artist på den svenska artisthimlen. Med hjälp av en änglakör i bakgrunden, hårda beats och en riktig ängel vid pianot sjöng hon fram skevande erfarenheter av att lämna, bli lämnad och av att vara ful. Sedan dansade hon skamlöst loss i tajta cykelbyxor och flammande leopardtights. ”Den blomstertid nu kommer med lust till mig”, sjöng hon och änglakören upprepande. Är det så ett norrsken låter? Lite skavande, lite fult, lite svettigt och lite fint.
Nästa artist från Danmark var Olga Ravn, som tvinnat dikter av mjölkbröst, ”ägglossning” och vit säd. Djupt ur munnen kom nya läten av kropp och köttsliga erfarenheter, sensuellt överfört till svenskan av skådespelerskan Liv Mjönes, som läste Jan Henrik Swahns tolkningar. Anna Järvinen sjöng sina finska, karga sagolåtar och hedrade kvällens avslutande artist, Bruno K. Öijer, med att tolka Neil Youngs låt ”A Man Needs a Maid” åt honom.

Hur låter ett norrsken? Hur låter ljuset, eller sanningen, i dess allra renaste form? Kanske låter den som en diktuppläsning av Bruno K. Öijer. Aldrig tidigare i poesifestivalens historia har dess rum tagits i besittning så intensivt. Öijer skar ut ord av luften han andades och blåste glöd i dem med sin magiska röst och sina nakna nerver. Hur kan någon få ordet ”rum” att låta som om det aldrig tidigare yttrats? Hur är det möjligt att dikta om något så enkelt som sorg, på ett sätt som får all sorg i världen att framstå som outforskad? Det är ett mysterium. Men Bruno K. Öijer gjorde det. ”Ingen kan råna dig på din sorg”, läste han rakt ur hjärtat så att rummet blödde. Och kanske är det just precis så här det låter, när ett svagt ljus ändå förmår lysa upp människans mörker:

Jag frös
Jag hade inget att leva för
Månader blev till år
när jag måste ha dragit
min kropp närmare intill mig
Jag måste anat en blå strimma
under alla lager av svärta

Vid banvallen
låg ett omkullvält lok
tungt och kallnat
svart
svartare än svart
låg det på sidan
och under kom
blåsippor upp
ömtåliga och små
måste dom växt till sej
på sina stjälkar
och slagit ut till
en blå rymd
som långsamt pressade
sej högre och högre
och välte tillbaka loket
lyfte upp det till rälsen
igen

Välkomna på norrskenspoesi!

Poesin är människans drömmar. Hen behöver dem inte bara för att kunna leva eller kunna förändra sin situation, utan för att kunna förändra världen. Just nu och här behöver vi poesin eftersom världen är omänsklig och måste förändras. Norrsken är temat för Stockholms Internationella Poesifestival 2012. Norrsken är suggestivt och surrealistiskt som Mircea Cărtărescus svampfyllda molotovcocktail, Bruno K. Öijers anarkistiska revolvermagasin och Olga Ravns guldhjärtan. Norrsken står för den kraft och förändringspotential som finns i nutidens nyskapande lyrik. Med poesi, musik och dans vill 10TAL skapa nya upplevelser. Unika föreställningar som äger rum bara en gång. Just nu och här, men med gift som verkar länge.

Varmt välkomna till söndagens föreställningar på Stockholms Stadsteater kl 15 och 19.00!

Madeleine Grive
Konstnärlig ledare och producent

Visionären Johannes Anyuru

Foto: Mercies May

Johannes Anyuru är poeten på allas läppar. Sedan debutsamlingen Det är bara gudarna som är nya (2003) har han gång på gång lyckats öppna nya fönster i den svenska poesin. Hans poetiska språk är föränderligt och tycks vara förnyat inför varje bok. Och det är alltid vackert. Med djärva bilder och med listiga metaforer avväpnar han oss för att i nästa sekund pricka hjärtat.

Anyuru är också en berättare. Hans stil kan liknas vid flygande drakar som med tråd binds till jorden. Hans text är inkännande, begriplig och jordnära, samtidigt som den svävar högt på lyrikhimlen.

Den nyutkomna och Augustnominerade romanen En storm kom från paradiset handlar om författarens far, men också om en man som kommer som flykting till Sverige. I Sveriges Televisions litteraturprogram Babel uttryckte Anyuru sig såhär: ”Jag ville skriva en bok som gjorde att människor skulle titta annorlunda på gamla afrikanska män på bussarna. Det var en stor plåga för min far att ingen såg honom i Sverige.”

Ända sedan debuten har han arbetat med att vidga sina läsares verklighetsseende.

Johannes Anyuru är berättare också i en annan bemärkelse: nämligen i rollen som visionär uppläsare. Han har stått på många scener och lyckats åskådliggöra poesins svindlande höjder och bråda djup med en karisma och scenkraft som inte kan beskrivas som annat än just poetisk.

”Ett nordiskt ljus vilar över Anna Järvinens musik”

Foto: Julien Bourgeois

Anna Järvinen varvar poesins språkmusik med sin mjuka sång. För Järvinen är verkligen en poetisk musiker. Om senaste albumet Anna Själv Tredje skriver Andres Lokko för Svenska Dagbladet: ”Åh Anna. Här finns så många rader om förlorad kärlek och hopp att jag vill klippa ut dem och likt små lappar i en lyckokaka kunna plocka ut en av dem på måfå ur bröstfickan när jag behöver det som mest. Alla är de inramade av musik som – för att citera henne själv – kan locka fram en vår.”

Sedan debuten 2007 med Jag fick feeling har hon rosats av en enig kritikerkår och flerfaldigt grammisnominerats – senast till årets kompositör 2012. Och hyllningarna är välförtjänta, inte minst för Järvinens förmåga att tolka glädje. Få kan göra det så trovärdigt, träffande och varmt. Det vilar något av ett nordisk ljus över Järvinens musik, för att låna en fras från Petter Ericsson i hans intervju med henne för tidskriften Benshi.

Till festivalen norrskenstema kommer Järvinen bland annat att sjunga finska barnsånger. Till 10TAL säger hon att ”De är mörka, molliga och mystiska”. Hennes egen relation till norrsken är tveeggad. ”De är fascinerande men skrämmande, som alla naturupplevelser, i påminnelsen om ens egen litenhet.”

Musiken kommer att framföras tillsammans med Gustav Ejstes från Dungen, de har ofta samarbetat tidigare och har förutom barnsångerna lovat egen musik och även – oväntat nog – en countrylåt! ”För jag fick höra att Bruno tycker om country.” som Järvinen sade till 10TAL.

Ett i allra högsta grad specialkomponerat framträdande av Anna Järvinen alltså, missa det inte!

Min Stora Sorg om norrsken

I oktober debuterade Ann Sofie Lundin, artisten bakom Min Stora Sorg med en EP och fick sex stjärnor av Jack Hildén i tidskriften Gaffa. I People beskrev Alexandra Sundqvist musiken som ”allvarlig, men samtidigt glittrande, pop. Det är sakralt och smäktande, men också vardagligt vackert”.

Ann Sofie har tidigare spelat i flera olika bandkonstellationer, bland annat i duon Idiot Kid. Nu ska hon vara med på Stockholms Internationella Poesifestival för första gången, en scen som introducerat många kända svenska musiker.

Vad är din personliga relation till Norrsken, som är temat på festivalen?

Själva ordet ”norrsken” känns som att det hör nära ihop med Min Stora Sorg. Vackert, vemodigt, mäktigt. Jag behöver inte tillföra något konstlat till temat. Jag såg ett norrsken för första gången i september. Vi bilade i Helsingland på väg mot nattåget. Plötsligt lystes fälten upp, vi trodde att det var strålkastare. Så kom vi på att det var norrsken! Chock! Vi stannade och alla i bilen stod helt tysta i beundran, det var så vackert.

Dina texter har beskrivits som dagsbokanteckningar, mycket självutlämnande. Berätta mer om det.

Min EP drevs av en vilja till att bearbeta ensamhet, sorg. rent konkreta personliga känslor. Få ur sig allt! Det kändes viktigt att vara så ärlig som möjligt. Det gick inte att vara konstlad vid mitt piano. Allt kom naturligt.

Vad ska du framföra på poesifestivalen?

Jag ska göra två framträdanden. Först sjunger jag två låtar med pianist och en kör som är helt specialhopsatt för tillfället. Sedan blir det något helt annat när jag gör en klubbversion av låten ”Svarta ögon”.

Mattias Alkberg

Foto: Caroline Andersson

Mattias Alkberg kan väl bäst beskrivas som en modern skald. I Alkbergs poesi och musik blandas det stora med det lilla, vardagen med de stora skeendena och hans texter är i allra högsta grad politiska. Alkberg debuterade för tjugo år sedan som poet med Separerade Ägg på Wahlström & Widstrand och samma år släpptes det första albumet med det numera legendariska bandet The Bear Quartet som under åren gjort sig kända för sina subversiva spelningar, sin vida repertoar och för att de 2009 avsade sig en grammisnominering med orden: ”Tack, men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt. Vänligen, The Bear Quartet.”

Förrutom The Bear Quartet har Alkberg gjort musik med projektet Mattias Alkberg BD och dessutom släppt två soloalbum: de kritikerhyllade Nerverna (2009) och Anarkist (2011).

Hans senaste diktsamling, Era Svin (2012), beskrivs av Expressens Nina Lekander som ”Tung, tät och plågad … sönder och trasigt och listigt och limmat skriver Alkberg ur en värld där det råder dåligt väder både klimatkatastrofiskt och i norra Sverige … jävligt skickligt.”

Med sin poesi och musik har Alkberg lyst upp Luleås och Sveriges kulturliv, ett norrsken som varat i över två decennier. 10TAL är stolta att presentera Mattias Alkberg på Stockholms Internationella Poesifestival där han kommer uppträda som både musiker och poet.

Mångsidig danssärling: Virpi Pahkinen möter Mircea Cărtărescu på Stockholms Internationella Poesifestival

Hon har kallats ”gudomlig”, ”hypnotisk” och en ”väst-östlig schaman.” Som tonåring övade hon konståkning på sjön i Jyväskylä mörka vinternätter. Kanske var det där, under det finska månskenet, som VIRPI PAHKINEN lade grunden för det unika formspråk hon är känd för idag.

Sedan tidigt 90-tal har hon befäst sin roll som en av den skandinaviska dansscenens starkast lysande stjärnor med solon som Salamandrar och Sub Solano, i teateruppsättningar av Ingmar Bergman och i Göteborgsoperans Aniara. Hon har dansat på mongoliska stäpper och på Nobelmiddagen; till indonesisk begravningsmusik och till Debussys Prélude à l’après-midi d’un faune. Om verket Aajej som framfördes på Dansens hus 2011 skrev Svenska Dagbladets kritiker Anna Ångström: ”Likt en glödande buddafigur dyker hon upp ur underjorden och slår fram sjungande toner på ett klockspel vid rampen. Musikern Jonas Sjöblom, en mångsidig medspelare på indiska tablas, flöjt och vibrafon, låter klangen bli till ett eko som vidgar rummet. Det tunna tyget i Pahkinens roströda kostym rör sig i vinddraget. Är det hon som frammanar virveln eller den som sveper runt henne i diset?”

Det tycks som om hon har samma inställning till sina inspirationskällor och scener som till själva sin dans: orädd, känslig och drastisk. På Stockholms Internationella Poesifestival möter hon Mircea Cărtărescu i en programpunkt som vi ser mycket fram emot. Med en koreografi utifrån Cărtărescus poesi smälter två suggestiva stilar samman för en kväll.

Men säg nåt om Norrsken då

Foto: Cato Lein

Då blir Gomringer samtidigt något av en modernare Szymborska uppblandad med en livsironisk och lite mer loopande Sonja Åkesson, alltsammans begåvat hoptråcklat av den översättande poeten Cecilia Hansson.
– Göran Sommardal

Nora Gomringer är poeten som lyxar till litteraturen och förser den med humor, teatralitet och tvära vändningar av det tyska språket. Hon har skrivit sex diktsamlingar, tilldelats ett av Tysklands mest prestigefyllda språkpris och står med varsin fot i den muntliga Poetry Slam-scenen och den allra litteräraste poesiscenen. Att läsa Nora Gomringer är som att vakna – att höra henne läsa högt är som att väckas till liv!

Hösten 2011 gav 10TAL Bok ut hennes uppmärksammade diktsamling Men säg nåt om natten då, i översättning av Cecilia Hansson. Nu gästar hon Klarascenen på Stadsteatern under festivalen söndagen den 18 november.

I sin recension av Men säg nåt om natten då i P1:s Kulturnytt den 28 mars lyfte Göran Sommardal fram just Nora Gomringers extravaganta sätt att få det talade och skrivna ordet att mötas i nya dimensioner.

Performancepoesins specifika strategier och rapsodier är visserligen det som orkar bära den långa dikten framåt, menade Sommardal, men är just det som också kan hindra den från lyftet till de svidande insikterna och de förlösande skratten.

Men skiljelinjen i Gomringers poesi går nu inte mellan det tryckta och det framförda, det tysta och det högljudda – utan mellan den ”trångsynt taktiska dikten och den självsäkert utmanande”, påpekade Sommardal. Det är när Gomringer bevarar energin och framåtrörelsen hos den talade poesin, och ändå förmår hålla foten på den poetiska bromsen, som hon är som bäst i denna diktsamling.

I samarbete med Tyska ambassaden i Stockholm.

____________
English version

Say something about Nordic Lights!

”Then Gomringer becomes something like a super-modern Szymborska mixed with a life-ironic and a somewhat more looping Sonja Åkesson, and all of it is put together by the gifted translator Cecilia Hansson.” – Göran Sommardal

Nora Gomringer is the poet that vitalizes her texts with humor, theatrical gestures and steep turns in the German language. She has written six collections of poetry, been awarded with one of the most prestigious language prices in Germany and stands with one foot on the Poetry Slam stage and with the other on the more refined literary scene. Reading Nora Gomringer can be compared to an awakening – to see her perform is to be brought back to life!

10TAL Bok published her cherished Men säg nåt om natten då (Sag doch mal was zur Nacht, 2006. ’Say something about the night’) in the autumn of 2011 in translation by Cecilia Hansson. On the18th of November Gomringer will perform on the Klara stage at Stockholm City Theatre.

In his review of Men säg nåt om natten då on Swedish public-service radio, Göran Sommardal emphasized Nora Gomringers extravagant way to allow the spoken and written word to meet in new dimensions.

The specific strategies and rhapsodies of performed poetry are admittedly what empowers the long poem to move forward, said Sommardal, but it can also keep the poem from lifting towards biting insights or relieving laughs. But the dividing line in Gomringers poetry doesn’t go between the printed and the performed or between the quiet and the loud, but between ”the tactically narrow-minded poem and the provocative self-confident poem”, Sommardal said. It is when Gomringer uses the energy and the motion in spoken poetry, and simultaneously keeps one foot on the poetic break that she is at her best in this book.

Martin Glaz Serup till Stockholms Internationella Poesifestival

Foto: Linus Lundgren-Widén

Med en rafflande, rolig och nästan skvallrig diktsamling – Marken – introducerar 10TAL Bok i höst den spännande danske språkpoeten Martin Glaz Serup i Sverige. Och självklart är Martin en av våra gäster på Stockholms Internationella Poesifestival!

Marken tänjer fiffigt på litteraturens identifikationsgränser. Något så till synes slumpmässigt och allmänt som marken vi går på, ges här mänsklig kropp och medvetande. Ett medvetande som vi alla, om än lite skamset, kan känna igen oss i:

Marken borde motionera lite mer, det vet den ju också, den går inte på gym, den tar bilen till arbetet. Marken vet inte när den skulle få tid att motionera, marken förstår inte hur alla andra får tid att motionera, vad det är de väljer bort. Det är längesedan marken slutade röka, men det räcker ju inte att inte röka.

På det här sättet tränger Glaz Serup med dikten in i vårt kollektiva medvetande – författaren har själv kallat sin diktsamling för ”allas självbiografi”. Marken skapar en spegelyta där vi vandrar omkring och får alla våra små tankar reflekterade, vare sig vi vill det eller ej. In your face! Reflektionen blir ofta komisk: ”Marken vet inte om den är alltför självupptagen, men den har fått det bättre med sig själv sedan den börjat cykla till arbetet”. Återspeglingens tankegång kan också vara rörande, som i raden: ”Marken har aldrig varit utanför Europa”.

Marken lyckas med konsten att både beröra och störa. Den skapar skratt som skaver.

Martin Glaz Serup är född 1978 och aldrig tidigare utgiven i Sverige, trots att hans sju diktsamlingar och sju barnböcker har rosats av dansk kritik och publik. Den språkligt undersökande poesi han skriver ”vill se saker från sex sidor på samma gång”, som han uttryckte det i en intervju. Martin Glaz Serups verk syresätts av en experimentlusta som lämnar starka intryck – och särskilt Marken sätter spår.

Eftersom Martin Glaz Serup är en lika ryktbar poet som scenkonstnär är vi på 10TAL väldigt stolta över att välkomna honom som vår författare till Stockholms Internationella Poesifestival!

____________
English version

With a thrilling, funny and almost gossipy collection of poems – Marken – 10TAL Bok introduces the exciting danish poet Martin Glaz Serup to the Swedish audience.



Marken or The Field stretches cleverly the borders of identification in literature. A seemingly arbitrary entity such as ›the field› is here given a human body and a human consciousness. A consciousness we all, not without a little shame, can identify ourselves with:

The field ought to take more exercise, it knows it only too well, it doesn’t go to a fitness centre, it takes the car to work. The field doesn’t know when it would find time to exercise, the field doesn’t understand how everybody else finds time to exercise, what they give a miss. The field gave up smoking a long time ago, but not smoking isn’t enough.

This is how Glaz Serup’s poetry reaches into our collective consciousness – the poet himself has called the collection »everyone’s autobiography.» ›The field› becomes a mirror’s surface on which even our tiniest thoughts are being reflected, whether we like it or not. And the reflection is often very comical: »The field isn’t sure if it’s too self-obsessed, but it’s been feeling better about itself since it started cycling to work.»

›The reflection› as a theme throughout the book can also be very moving: »The field has never been outside Europe.» 

In this way Marken succeeds in both moving and disturbing the reader. It causes painful laughs.

Martin Glaz Serup was born in 1978 and has never been published in Swedish before, even though his seven collections of poems and seven children books have all been critically and publically acclaimed in Denmark. 

The language-exploring poetry that he writes, »wants to see things from six different sides at the same time,» as Glaz Serup expressed it in an interview. Martin Glaz Serup’s work is animated by a curiosity that affects the reader, and this is particularly true when it comes to Marken.

10TAL Bok are very proud to present Martin Glaz Serup at the Stockholm International Poetry Festival.

The english translation of Marken by Christopher Sand-Iversen – The Field – is available in English on UbuWeb.

Festivalen börjar ta form

Det kommer att spraka ordfyrverkerier och drabbande ljus om den sextonde upplagan av Stockholms Internationella Poesifestival 16- 18 november! För första gången arrangeras festivalen på Stockholms Stadsteater. Lyssna till poesins storheter – Mircea Cărtărescu, Nora Gomringer och Bruno K. Öijer – när de lyser upp Klarascenen som ett litterärt norrsken.

Vi öppnar också en helt ny scen som vi kallar för AKT UNG . Tillsammans med tidskrifterna Ponton, Skeppet, fikssion och Vi värdelösa vill 10TAL vara en förstärkare för den unga poesins röster, som alltför ofta dränks i sorlet från ett monotont Litteratursverige. I ett nytt spännande samarbete skapar vi en föreställning på Teater Brunnsgatan Fyra där vi också har efterfest söndagen den 18 november från 22.30.

Den stora finalen på Stockholms Poesifestival firas söndagen den 18 november på Stockholms Stadsteater med sex timmar poesi. 10TAL och Stadsteatern bjuder på två olika och unika föreställningar kl 15 och kl 19. Norrsken gestaltar den energi och kraftsamling som finns i samtidens nordiska poesi, som denna höstkväll kommer att blända oss med sitt ljus och sitt mörker. Norra Europas mest nyskapande poeter är på plats med de hetaste namnen inom såväl den samtida etablerade som unga poesin; det blir även tyngdpunkt på scenpoeter och performance.

Bland de medverkande syns Mircea Cărtărescu (RO), Nora Gomringer (DE), Lucija Stupica (SI), Mattias Alkberg, UKON (Ulf Karl Olov Nilsson), Martin Glaz Serup (DK) och Olga Ravn (DK). Traditionsenligt delas också Mare Kandre-priset ut under Stockholms Internationella Poesifstival, till en ung författare som skriver i Mare Kandres anda.

I år firar Norden norrskensår – året då norrskenet syns som allra bäst i den nordligt belagda ensligheten. Vart elfte år täcks vår himmel av ett sällsynt himlaspektakel, som med sin energi förenar de nationer festivalen valt att fokusera på. 10TAL riktar därmed ljuset mot en rik nordisk litteraturtradition med en lika lång som levande historia. Förutom föreställningar arrangerar vi också seminarier om nordisk poesi. Vi vill fråga oss vilka föreställningar vi har om det mytiskt nordiska, och bjuder in poeter från de allra nordligaste delarna av vår jord för att under festivalen fördjupa oss i släktskap och åtskillnader i konsten, politiken, de nordiska språken och poesin, vars plats i samtidens medvetande 10TAL ständigt strider för.