En av tyngdpunkterna på årets festival är scenpoesi – en konst som behärskas av Olga Ravn, som tillhör Danmarks mest spännande debutanter.
Olga Ravn är född 1986 och diktsamlingen ”Jeg æder mig selv som lyng” släpptes i år på Gyldendal förlag. I den skriver Ravn inifrån och ut om kroppen. Om dess plågsamma förvandlingar och begränsningar, och om en längtan till frigörelse från kroppens pålagda roller.
Allt behandlas med en säregen språkkänsla. Ravn tar vara på ordens fonetiska kvalitéer och laborerar med dem. Med hjälp av bl.a. upprepningar, inverteringar och allitterationer skapar Ravn en sällsamt melodisk poesi.
daggrød, ha, grådøgns døgnrød, dagdøgn, daggrød grådrød, av, ranrød døgnran ranrogn, røddrøms trusserøv i rørblikkets berøring.
Det är språkmusik som vill intoneras fram med munnen. Poesi som inte bara vill läsas utan vill läsas upp! Kombination av denna symfoniska poesi med Ravns starka scennärvaro gör oss väldigt glada över att ha henne på Stockholms Internationella Poesifestival.
Här är en video där Ravn läser upp sin dikt Reklamepigebarnet:
Olga Ravn leser Reklamepigebarnet. Bergen 14. april 2012 from Mira Langeland on Vimeo.
____________
English version
A recurring expression at this years festival is performed poetry – an art form mastered by Olga Ravn, one the most exciting Danish debutants.
Olga Ravn, born in 1986, published her debut ”Jeg æder mig selv som lyng” at the Danish publishing house Gyldendal this year. Ravn writes from the inside out about the body, about its painful metamorphoses and its limits, and about a longing for liberation from the dictated roles of the body.
Everything is treated with an unique feeling for language. Ravn takes good care of the phonetic qualities of the words and plays with them. Through repetitions, inversions and initial rhymes, to name a few of her techniques, Ravn creates remarkably melodic poems.
daggrød, ha, grådøgns døgnrød, dagdøgn, daggrød grådrød, av, ranrød døgnran ranrogn, røddrøms trusserøv i rørblikkets berøring.
It is a language-music that wants to be intoned by the mouth. It is a poetry that isn’t content with just being quietly read but demands to be read out loud! The combination of the symphonic language and Ravns strong presence on the stage makes us very happy to welcome her to Stockholm International Poetry Festival.